Två brittiska premiärministrar erkände Moskvas farhågor kring NATO:s expansion i Östeuropa – en viktig orsak till Ukrainakriget – enligt register, rapporterar Mark Curtis.
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och NATO:s generalsekreterare Mark Rutte den 2 juni i Vilnius, Litauen. (NATO/Flickr/CC BY-NC-ND 2.0)
By Mark Curtis
Avklassificerad Storbritannien
De-hemligstämplade brittiska filer kastar ytterligare ljus över den kontroversiella frågan om vilka försäkringar brittiska tjänstemän gav Ryssland om Natos expansion till Östeuropa.
Dokumenten visar hur dåvarande premiärminister John Major i februari 1997 sa till den ryske utrikesministern Jevgeni Primakov att ”om han vore ryss skulle han också vara orolig över möjligheten att Nato skulle kunna närma sig Rysslands gränser”.
Men Major tillade att ”NATO inte har för avsikt att göra detta” och ”försökte inte boxas i Ryssland”.
I en sammanfattning som utarbetats av Downing Street 10 [premiärministerns kansli] inför Majors telefonsamtal med Primakov stod det: ”Vi försöker inte omringa Ryssland med NATO-medlemmar.”
Primakov år 1991. (RIA Novosti-arkiv /Prihodko / Wikimedia Commons /CC-BY-SA 3.0, CC BY-SA 3.0)
Följande månad skrev Major till Rysslands president Boris Jeltsin och sa: ”Jag är väl medveten om Rysslands oro för att Natos utvidgning kan innebära att Natostyrkorna i praktiken kommer att förflyttas närmare era egna gränser. Jag förstår väl de farhågor som kan uppstå i Ryssland.”
Han tillade dock:
"Men låt mig försäkra er om att sådana farhågor är helt ogrundade."
Anledningen var att
"NATO har ingen avsikt att stationera stora konventionella styrkor eller kärnvapen på nya medlemmars territorium."
Major försäkrade också Jeltsin om att Nato endast skulle utplacera ”en blygsam mängd Nato-infrastruktur ... såsom lagringsanläggningar och kommando- och kontrollarrangemang”.
De avklassificerade filer som släppts till Nationalarkivet och som omfattar 1996-97 är fulla av hänvisningar från brittiska tjänstemän till rysk "oro", "negativa attityder", "rädsla", "fientlighet" och "förbittring" mot NATO-utvidgningen.
Vid den tiden övervägdes Natos utvidgning endast för ett litet antal centraleuropeiska länder, inte tidigare stater i det gamla Sovjetunionen, såsom Ukraina – vilket var en ännu känsligare fråga för Moskva.
I ett dokument från augusti 1996, utarbetat av Downing Street, noterades tydligt Rysslands politik att ”inte tillåta Ukraina eller de baltiska staterna att gå med i Nato”.
"Utvidga NATO ändå"
Major i februari 1993, under ett besök i Clintons Vita hus. (Vita husets fotobyrå/Wikimedia Commons/Public Domain)
Brittiska tjänstemän trodde att ryssarna motvilligt "underförstått accepterade att utvidgningen kommer att gå igenom" – med förbehåll för deras motstånd mot utplaceringar av kärnvapen och konventionella styrkor – "men kan inte säga det offentligt".
I december 1996 sade Rysslands premiärminister Viktor Tjernomyrdin privat till Major: ”Ryssland kunde inte stoppa NATO:s utvidgning, men detta skulle skapa en bräcklig situation som kunde explodera.”
Major försäkrade honom: ”Vi ville inte göra något som skulle oroa Ryssland.”
[Ser: Den trassliga berättelsen om NATO-expansionen i hjärtat av Ukrainakrisen]
Dokumenten visar att Storbritannien var fast beslutet att utöka Nato till att omfatta ”vissa” central- och östeuropeiska länder.
I ett policydokument som utarbetades i september 1996 stod det att Storbritanniens mål var ”att utvidga Nato österut” och ”säkra ryskt samtycke till utvidgningen ... Men om ryskt samtycke inte är möjligt, att Nato utvidgas ändå.”
Dokumentet utarbetades av utrikesministerns tjänsteman Matthew Rycroft, som år 2003 skulle vara den tidigare premiärministern Tony Blairs privatsekreterare under kriget i Irak.
"Fullständig redogörelse för Rysslands plats"
Jeltsin vinkar till reportrar i Moskva i augusti 1991. (Kremlin.ru /Wikimedia Commons /CC BY 4.0)
Den månad som Blair efterträdde Major som premiärminister, i maj 1997, skickade Storbritanniens ambassadör i Ryssland, Andrew Wood, ett telegram till London och sade: ”Natos utvidgning [är] en smärtsam fråga med inhemska konsekvenser.”
Han tillade: ”Ryssarna är i stort sett eniga om att betrakta den kommande utvidgningen av Nato som ett förödmjukande nederlag, och om att anta att väst antingen medvetet eller omedvetet avser att den ska ses som ett sådant.”
Tveka inte, Donera till d
Vår Fonden Kör!
Jeltsin förmedlade dock också, i ett telefonsamtal med Blair samma månad, att han förstod att det ”inte fanns någon återvändo” i fråga om utvidgningen. Men han insisterade återigen på att kärnvapen inte borde placeras i nya NATO-medlemmar och att det inte borde ske ”någon permanent utplacering av konventionella styrkor”.
[Ser: Boris Jeltsin stödde privat NATO-expansion trots offentlig hållning]
En brittisk premiärminister gav återigen försäkringar till Moskva. I en briefing inför Blairs möte med Jeltsin i maj 1997 konstaterades följande angående NATO-utvidgningen: ”Vi kommer inte att tillåta att Rysslands legitima säkerhetsintressen skadas i denna process.”
Den tillade att ”ett utvidgat NATO kommer att innebära mer säkerhet i Centraleuropa. Detta ligger i både Rysslands och NATO:s intresse.”
Blair sade till Jeltsin ”att han var medveten om Rysslands syn på Natos utvidgning” och att ”framtida arrangemang måste ta full hänsyn till Rysslands plats och vikt i Europa”.
Senare samma år, i oktober, sa Jeltsin återigen till Blair i ett telefonsamtal att ”han fortsatte att motsätta sig Natos utvidgning, vilket var ett misstag. Europa borde inte delas.”
Vid den tidpunkten diskuterades ett heltäckande säkerhetssystem för Europa, som skulle ersätta den gamla klyftan mellan öst och väst och ge Ryssland en plats i det systemet. Det var dock tydligt att Nato, lett av USA, föredrog att utvidga organisationen framför att införliva Ryssland i en ny europeisk säkerhetsarkitektur.
Vid Natos toppmöte i Madrid i juli 1997 inbjöds Tjeckien, Ungern och Polen att inleda anslutningssamtal, och de gick med i Nato 1999. Ytterligare en anslutningsvåg inträffade 2004 då Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien alla gick med i Nato.
USA:s försvarsminister William Cohen ger ett pressuttalande den 8 juli 1997 i Madrid om NATO:s beslut att bjuda in Polen, Ungern och Tjeckien att inleda förhandlingar om att gå med i NATO. Nationella säkerhetsrådgivaren Samuel Burger till vänster, utrikesminister Madeleine Albright till höger. (DoD/RD Ward/Wikimedia Commons/Allmän egendom)
År 2017 hade NATO etablerade en politik för ”framåtriktad närvaro” i Östeuropa, med utplacering av bataljonsstora stridsgrupper i Estland, Lettland, Litauen och Polen. Nato hävdar att detta behövdes som svar på Rysslands ”aggressiva handlingar mot sina grannar”, särskilt dess [förmodade] invasion av Krim 2014.
Motståndarlandet Ukraina
Brittiska filer från 2001 show att försvarsminister Igor Sergejev varnade Nato för att ytterligare utvidgning skulle vara ”ett stort politiskt misstag” som krävde att Moskva vidtog ”lämpliga åtgärder”.
År 2002, när Storbritannien stödde en ny våg av central- och östeuropeiska stater som skulle bli medlemmar i Nato, motsatte sig Blairs regering uttryckligen Ukrainas anslutning till organisationen, visar filerna.
”Vi stöder inte Ukrainas begäran om att gå med i MAP”, konstaterade utrikesdepartementet 2002, med hänvisning till Natos handlingsplan för medlemskap, som gav råd till länder som strävar efter att gå med i Nato.
Även om Kiev starkt drev på för en stärkt relation med Nato, var Ukrainas ansökan "förhastad" enligt britterna eftersom landet var "långt ifrån att uppfylla de kriterier som förväntas av aspiranter".
Storbritanniens chefsdiplomat vid Nato, Emyr Jones Parry, noterade att Ukraina var "medvetet om att fördjupade relationer med Nato kommer att kräva mer demokratiska och andra reformer".
Men också avgörande för brittiska tjänstemän var effekterna på relationerna med Ryssland. Storbritanniens strategi var att "styra Ukraina bort från alla förslag om medlemskap förutom på mycket lång sikt" med tanke på den "allvarliga inverkan på NATO-relationerna med Ryssland".
”Ukrainas medlemskap i MAP skulle i hög grad komplicera vår hantering av den nya relationen mellan Nato och Ryssland och skulle väcka allvarlig rysk oro över Natos strategi”, står det i en briefingnot till premiärministern från 2002.
Barriär mot Ryssland
Storbritanniens premiärminister Tony Blair och Rysslands president Vladimir Putin, 2000. (Kremlin.ru / Wikimedia Commons / CC BY 4.0)
Vid den tiden strävade Labourregeringen efter en ”förändrad relation mellan Ryssland och Alliansen”, en process som beskrevs som ”verkligen historisk”. Blair uppvaktade faktiskt Vladimir Putin efter att MI6 hade hjälpte honom till makten år 2000.
Brittiska tjänstemän var imponerade av Moskvas uttalade stöd för USA efter attackerna den 9 september 11 och sökte en ny strategisk relation.
Även om brittiska tjänstemän motsatte sig att Ukraina gick med i Nato vid denna tidpunkt, noterade vissa landets geopolitiska betydelse.
Roger Liddle, Blairs särskilda rådgivare, skrev att Ukraina spelade en nyckelroll som försörjningsväg för rysk gas. Men Ukraina skulle också kunna fungera ”som ett formidabelt hinder för en återuppgång av rysk imperialism i väst”.
Vid Nato-toppmötet i Bukarest 2008 lovade de att både Ukraina och Georgien så småningom skulle bli medlemmar.
Mark Curtis är meddirektör för Declassified UK och författare till fem böcker och många artiklar om brittisk utrikespolitik.
Den här artikeln är från Avklassificerat Storbritannien.
Synpunkter som uttrycks i den här artikeln och kanske eller kanske inte återspeglar de från Nyheter om konsortiet.
Tveka inte, Donera till d
Vår Fonden Kör!
Även om NATO:s expansion ses som ett hot av Ryssland, ses det som en säkerhet för de länder som gick med i NATO. Dessutom har Putin sakta förvandlats till en fascistisk mordisk diktator som förmodligen kommer att sitta kvar vid makten tills han dör…. Inte en trevlig granne för alla dessa mindre länder….
NATOs utvidgning började under Jeltsin, Washingtons man. Hur förklarar du det?
För ”Storbritannien”, läs ”The City of London” (slå upp det) – så blir allt tydligt.
Själva sinnebilden av oärlighet! Lögner, lögner och mer lögner.
När ska ryssarna lära sig att inte lita på britterna?
Jag är gammal nog att minnas när Obama hånade sin rival Mitt Romney för att skrämma honom med "det ryska hotet" under presidentdebatten 2012 med sin (Obamas) viktigaste replik "Hej Mitt, 1980-talet ringde och vill ha tillbaka sin utrikespolitik". Hans anhängare svimmade av hans kvicka humor. En pirrande känsla rann uppför Chris Mathews ben.
Samtidigt, när kuppen i Ukraina följde kort därefter, slog det mig att Obamas CIA och utrikesdepartement samt deras icke-statliga organisationer i landet redan hade den hemliga operationen i full gång.
nwwoods, låter som om någon behöver uppdatera dig om ett par saker.
#1 CIA och den nationella säkerhetsgemenskapen är fulla av dåliga idéer och dåliga aktörer. Jag kommer att avstå från att hänvisa till dessa organisationer som helt oberoende av resten av den amerikanska regeringen, även om jag enligt min mening behöver hela sällskapet utredas och omorganiseras eftersom de faktiskt, enligt min mening, är helt oberoende av kongressen och Vita huset. Har du någonsin hört frasen "källor och metoder"? Denna list vidmakthölls under de allra första dagarna av myndighetens skapande. När en federal myndighet äger justitiedepartementet har de möjlighet att vara helt oberoende av alla de andra. NSA, CIA och flera andra underrättelsetjänster är inte ansvariga inför justitiedepartementet.
#2 Anser du att de personer som är direkt ansvariga för mordet på JFK var "hans" CIA?
#3. Jag är gammal nog att minnas att jag satt i en klassrumsaula på gymnasiet och blev hemskickad för att JFK hade dödats. Jag minns också JFK som personen som löste Kubakrisen. En man älskad av miljontals amerikaner.
#4 Jag är övertygad om att när de flesta kandiderar till president och blir valda har de ingen aning om exakt vad de har gett sig in på. Din hänvisning här till kampanjen och Obamas hänvisning till att 1980-talet ville ha sin utrikespolitik är mycket talande. CIA har utformat utrikespolitik ända sedan Harry Truman. Obama begick ett stort misstag med denna hänvisning, men vid det laget var han medlem i lögnarnas klubb som är den amerikanska underrättelsetjänsten.
#5 Jag vet detta eftersom jag vet att planeringen för skapandet av CIA kapades och formades in i byrån Allen Dulles, Robert Blum, George F. Kennan, John Foster Dulles och andra, alltefter deras önskan. De visste exakt vad de gjorde och genomförde det. Har du någonsin hört talas om den här boken, THE CENTRAL INTELLIGENCE AGENCY – AN INSTRUMENT OF GOVERNMENT TO 1950 av Arthur B. Darling. Du kanske vill läsa den.
#6 Jag är av den mycket starka uppfattningen att den nationella säkerhetsstaten slutförde övertagandet av USA den 11 september 2001.
regeringen. Planerna för Paktriot-lagen hade skrivits i flera år i förväg, så bekvämt.
Min vän började läsa böcker och studera amerikansk historia från tiden efter första världskriget till nutid, man kan lära sig en hel del genom att göra det.
Storbritannien har haft det för Ryssland sedan åtminstone slutet av 19-talet.
Bland några av de senare anti-ryska MI6-operationerna finns Skripals, Navalnyj Litvenenko, Vita hjälmarna, Bellingcat och Browder.
De brittiska piraterna har bidragit avsevärt till att vända den allmänna opinionen mot Ryssland i väst.
Palestina begick misstaget att lita på Bill Clinton.
Ryssland gjorde misstaget att lita på Tony Blair, och sedan John Major.
På avstånd verkar alla dessa människor så slemmiga att det är svårt att tro att någon litade på dem. Men det är kanske bara efterklokhet. Även om jag minns att jag kampanjade mot Bill Clinton i primärvalen 92, så jag antar att det inte bara var efterklokhet. Men om du arbetade tillsammans med dem, förutsatt att de någonsin faktiskt arbetade, är de den typen som aldrig skulle betala tillbaka de 5 dollar de lånar av dig.
”Det var dock tydligt att Nato, lett av USA, föredrog att utöka organisationen framför att införliva Ryssland i en ny europeisk säkerhetsarkitektur.” Med andra ord måste Ryssland vara en fiende.
År 1997 var det långt förbi den tid då Sovjetunionen hade upphört att vara det "kommunistiska hot" som Storbritannien och USA påstod sig vara rädda för, och NATO:s påstådda syfte var över. NATO borde ha övergivits 1991 och ett avtal borde ha ingåtts för att undvika konflikt, inte för att säkerställa den. Vem är nöjd med NATO nu, förutom de som tjänar stora pengar på det?
M16 hjälpte Putin till makten? Vilka bevis finns det för detta?
Det finns en länk till en Times-artikel mitt i texten:
hXXps://www.thetimes.com/world/russia-ukraine-war/article/mi6-regrets-helping-vladimir-putin-to-get-elected-says-ex-spy-chief-tbttxxljf
Chock! Skräck! Nato ljuger monumentalt!
Tidigare franska och tyska ledare har tidigare sagt att de aldrig haft någon avsikt att hedra Minskavtalen. De behövde tid för att bygga upp ukrainska styrkor inför sitt planerade krig.
Boris Johnson, Kemi Badenoch och Marco Rubio har alla i år sagt att Nato utkämpar ett ombudskrig mot Ryssland.
Varför skulle Ryssland tro något som kommer från Nato?
Den berömda spionförfattaren John LeCarre skrev i slutet av 1950-talet och början av 60-talet om hur samma grå män fortfarande styrde Tyskland. De hade varit skiftledare under Adolfs regim, nu gjorde ägarna dem till fabrikschefer. I slutet av andra världskriget såg generalerna och ledarna i "västern" till att motståndskämparna som hade kämpat mot fascismen inte kunde ta makten i deras länder. Den första västerländska "valinblandningen" var i valen strax efter andra världskriget där USA såg till att "rätt människor" vann. NATO och ledarna i dessa länder har förnekat sann demokrati, förnekat frihet och ljugit ända sedan andra världskriget. De tog makten, och om de behöver, kommer de att hålla den genom att skicka ut polisen på gatorna för att krossa de gula västarna eller någon annan som inte håller med om deras kungliga befallningar.
Demokrati blir en fars så fort någon bestämmer sig för att det finns en "rätt" vinnare som måste vinna oavsett vad. Demokrati kan bara existera när "demokrati" är viktigare än att vinna. Demokrati är nu en fars i stort sett överallt, men det har alltid varit en fars som gav en täckmantel för eliters och kungligheters styre i Europa.
När jag läste den här artikeln kunde jag inte låta bli att lägga märke till hur britterna alltid formulerar sina "försäkringar" på ett så tråkigt/förvirrande/tvetydigt sätt att de kan hävda att det de sa inte egentligen betydde "si och så" istället för att bara säga, på den tiden, något helt tydligt i stil med... "Vi/Nato kommer inte att placera kärnvapen eller långdistansvapen vid er gräns eller i något land vid era gränser".
Uttalanden som… ””Vi kommer inte att tillåta att Rysslands legitima säkerhetsintressen skadas i denna process””, ””Ukrainas medlemskap i MAP skulle i hög grad komplicera vår hantering av den nya relationen mellan Nato och Ryssland…””, ””Nato har ingen avsikt att stationera stora konventionella styrkor eller kärnvapen på nya medlemmars territorium.””, ””Vi ville inte göra något för att oroa Ryssland””, etc, etc, etc… ord som ”legitimt”, ”komplicera”, ”avsikt”, ”ville inte”, ”oroa”… alla fnösiga struntprat/fraser, avsiktligt använda så att de senare (kanske mycket senare) kan påstå något i stil med ”hej, vi sa faktiskt aldrig si och så…”